Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över den tolfte, den fulast befunna,
uttala denna fruktansvärda dom? Likväl
lockades de av tanken och ehuru de ren
så gott som glömt de magiska stenarna
och deras prakt, kunde de inte låta bli
att fundera över, vem av dem som borde
anses fulast. Sedan de i förstone
uppgivit ett härskri och visat ansatser att
kasta sig över den på golvet i
majestätisk ro sittande Ludwig, tystnade och
stillnade de plötsligt. Än från den ena,
än från den andra smögos skygga
sidoblickar till kamraterna, sakta granskande
dem i smyg från hjässan till fotabjället.
Korsades tvenne sådana blickar,
uppstod på båda hållen ett slags
kortslutning och blickens gnista slocknade,
likväl blott för en sekund. Snart tändes den
ånyo och riktades mot ett nytt mål.
Tystnad rådde och i denna tystnad
kunde den finkänslige ha förnummit en
första kvalmig fläkt av ömsesidig
misstro och motvilja. Ludwig, lugn som en
tronande Buddha och med det lilla
juvelskrinet alltjämt i sin upplyfta högra
hand, betraktade dem med blida blickar.
Slutligen bröt han tystnaden, sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
