Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dansande badianers själsfrånvaro
besannades på ett lysande sätt. Utan ett ljud,
utan en protest dansade den gängliga
damen bort med glaset högt lyftat i den
slängande handen. De sista dropparna
mjölk föllo än på hennes knotiga skuldra,
än på kavaljerens kala hjässa.
Kanaljen sa till Brenner: Låt oss
dansa. Den röda rosen borde ha sagt mig
att ni vill dansa; men jag är en smula
trögtänkt. Brenner mumlade: Folk
kommer att skratta. Han funderade, sa: Det
tror jag inte. Folk brukar inte skratta
åt min dam. Kanske ha de på känn,
att jag skulle bli ledsen, om de gjorde
det.
Han förde henne i dansen. Det rent
koreografiska värdet i denna prestation
har olika bedömts. Den allmänna
meningen tyckes dock enig däri, att Lotten
Brenners jazz kunde ha gett uppslag
till ett tiotal alldeles nya, intressanta,
fantasirika och energimättade danser.
Dess moraliska värde är lättare att
bestämma. Brenner själv skriver i
dagboken de tänkvärda orden: Känner
människan sig blyg och fånig, ska hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
