Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sträcka ett slag på musklerna, så går
det över. Längre fram gör hon den
vetenskapliga reflexionen: En blyg
människa svettas – det är en sund reaktion
alldeles som vid feber.
Hon dansade två danser, tre danser,
fyra – alltjämt med kanaljen Johan
Blinkmåns Markurell. När han bjöd upp
för femte gången, grinade hon från öra
till öra, sa: Jössus, människa, ni låter
ju inte de andra pojkarna komma fram.
Han svarade: En annan gång. I kväll
tror jag det är bäst att ni dansar med
mig. Hon slog armarna kring hans hals
(dansen var sådan) och gav sig åter i
leken. Badiandansens egendomliga
verkan uteblev icke. Hon liknade en
spelande fågel, blind och döv för
verkligheten. En gång skymtade hon ett
underbart skönt guldrött hår. Hon sa: Tro vad
Rödhättan tänker? Markurell svarade:
Naturen har skänkt Rödhättan alla goda
gåvor. Hon tänker inte.
Åter en gång vaknade hon ur
bedövningen, upptäckte nedanför estraden
trusserulten, ensam som förut, däst som
en padda, röd ännu av förargelse eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
