Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon skrev till sina väninnor: Jag är
ett levande bevis på förvärvade
egenskapers ärftlighet. Själv är jag
uppfostrad som en spartanska men min salig
farfar hovmarskalkens färdigheter i
festarrangemang ha gått mig i blodet. Det
är stil och pli på allt vad jag gör. När
jag kommer hem, ska jag be hennes
majestät drottningen om en hovcharge.
Det kommer att spara henne många
Martasbekymmer.
I dagboken skriver hon: Trött, trött,
trött. Att jag ids? Jag ids, därför att
jag är lycklig. Varför är jag lycklig?
Det vete hin håle.
Om kvällen efter slutad kampanj gick
hon från strandborg till strandborg, just
som Napoleon från bivack till bivack,
avlyssnade menige mans åsikter. Kom
så till sista strandborgen vid Atlantic,
slog sig ned ett stycke därifrån. Strax
störtade Lissilussi ur borgen, slogo
armarna kring hennes hals, snurrade runt,
runt med de fuktiga, ljumma ansiktena
tryckta mot hennes. Klockan slår sju.
Kanaljen Markurell stiger ur borgen, går
förbi eller stannar ett ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
