Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blåsten hela dan och håller utkik på
stranden.
Brenner mumlade: Det vet han inte.
von Hancken sa: Jo, det vet han. Det
vet han eftersom han sitter på sin
balkong och kikar på Lotten. Han vet och
hela stranden vet. Det är oro på
stranden, ska jag säga Lotten. Ödesstämning,
som det heter. Varhelst Markurell går
fram, sticka de samman huvudena bak
hans rygg. Då förstår man. Och Lotten
är observerad. Lotten har kommit in i
ett drama ska jag säga Lotten. Får nu
se hur Lotten klarar den saken! Jag har
varnat! Jag tvår mina händer...
Han tvådde dem inte; tvärtom
krafsade han dem smutsiga i mossan. Han
var filosof men han var också människa.
Dramat, knappt börjat, rörde honom
mäktigt. Han var patetisk för Lottens
räkning och förtjust för sin egen. Han
sa till sig själv: Det här blir
någonting att berätta för min lilla mamma.
Till Lotten sa han:
Inte vet jag, vad Lotten vet. Men jag
vet, att fula veta mer än de vackra.
Därhemma komma flickorna till mig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
