Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag knappast känner. Damens man, som
jag inte alls känner, fordrar att jag inte
ska lägga mig i en sak, som inte alls
angår mig. Jag å min sida fordrar att
herr Markurell genast lämnar damen och
orten. Vågade hon bjuda herr Markurell
någonting dylikt? I så fall var hon ett
fenomen. Ingen skulle handla som hon.
Eller var det bara tomt skryt? Det såg
nästan så ut, eftersom hon tänkte resa
från alltsammans. Därigenom kom
hennes uppträdande i mindre vacker
dager. En konflikt mellan älskaren, hustrun
och mannen vore hädanefter oundviklig.
Konflikten kunde få en tragisk
utveckling. I så fall vore det erbarmligt fegt
och ansvarslöst att resa. Den kunde
också avvecklas lugnt. Mannen kunde
rymma fältet. Vad hade hon då för
anledning att resa? Tvärtom borde hon
stanna och njuta de båda ungas
tacksamhet. Hon kunde trycka deras händer
och säga: Er lycka min belöning! En
mindre ädel kvinna med ömma känslor
för herr Markurell skulle ha rest sin
väg i desperation och svartsjuka. Men
hon kunde inte tänkas svartsjuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
