Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskyllningar. Hon har naturligtvis någonting
att hålla sig till. Inte kan det vara mina
små antydningar! Jag undanber mig!
Skvaller är skvaller. Ingen hygglig
människa går omkring och skvallrar – med
mindre än att hon uttryckligen säger
ifrån: Ni förstår – det här är bara
skvaller. Sa Lotten det? Tvärtom. Hon
talade som en profet den där rannsakar
hjärtan och njurar. Jag grunnar, det må
jag säga, och ju mer jag grunnar, desto
grundare blir det.
Brenner låg på rygg i vilstolen med
armarna korslagda över ansiktet, sa
aldrig ett ord. Von Hancken började
känna sig överflödig. Han knackade
askan ur pipan, torkade skaftet och la
den ordentligt på dess plats. Han
betraktade den stumma och orörliga, gned
hårt sitt klotrunda huvud mellan båda
händerna. Han klappade henne försiktigt
på den feta armen, sa:
Ligg inte här och gruva sig. Samvetet
rent så är allting rent, hur ruskigt det
än kan te sig. Lotten har trampat i
klaveret, som man säger. Inte rår hon
för att hon är klumpig! Lotten kallar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
