Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes uppfattning av god ton på en
främmande kust roade den
världserfarne ynglingen. Han vred sin tjocka
lekamen, frustande av skratt; hans
kinder blevo tuppkamsröda och
andedräkten stockade sig. Det finns ingenting
löjligare än naiva landsortsmänniskors
begrepp om ett mondänt och fashionabelt
uppförande. Den förnäma touchen ligger
dels i den lätthet med vilken man
knyter bekantskaper dels och än mer i den
lätthet, varmed man upplöser och
glömmer. Pojken sa: Vad bryr de sig om
Lotten. Invärtes! Hon svarade: Jag tar
ajjöss utvärtes. Utvärtes ha de varit
snälla och vänliga. Men det blir ett knog.
Jag har så många vänner.
Hon gjorde sig fin, hon sammanbragte
zebran och den gula, avdämpade färgen
med kaschmir och stack ett knippe
förgätmigej i barmen. Så smyckad, med
den nytvättade blinkmåns gnistrande på
handen, gjorde hon sin märkliga
eriksgata, släpande med sig den grymtande
Lunsen. Varhelst hon såg ett bekant
ansikte i en strandborg eller bland de lata
grupperna på sanden, gjorde hon halt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
