Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
badianer, förstår sig. Trugade till fester
och nöjen bli vi inte.
Hon gjorde sin sak grundligt. Stödd på
pojkens arm vankade hon kors och tvärs
över stranden. Nu bär det i väg. Tack
för mig! Hon blev trött och tung.
Spänstigheten var borta, ferierna slut.
Blinkmåns, ringen, skulle återgå till rätter
ägare, den magiska ringen, den
flärdfulla festens tecken. Vad blev det kvar
av det hela? Just ingenting. Långods
alltsammans. Några minnen – lite plask
i vattnet, lite stoj med barnen. Dansande
svarting, lunkande Luns, blinkande
Blinkmåns. Just ingenting att minnas.
Möjligen Sälklippan – ett beskt minne. Var
en sin arvelott!
Frampå eftermiddagen fortsatte hon
sin trista eriksgata och mötte Blinkmåns,
människan. Hon ville gå förbi men
Lunsen hejdade henne. Han muttrade:
Tänker Lotten smita? Kommer inte i fråga!
Här ha vi själve herr Markurell och
hans sköna. Folk som varit så hjärtans
vänliga. Nu dra vi litanian: tack, tack!
Tack för mig!
Han stannade henne mitt framför det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
