Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag dem båda bättre än jag förstår er.
De båda nå ja – man kallar det kärlek
och gör inga utläggningar. Ert motiv
förblir dunkelt. Jag begär absolut ingen
förklaring, tvärtom. Jag vill bara och
måste varna er. Min hustru är på det
hela taget en mycket enkel och rätlinjig
natur. Hon är rättfram och hon vet, vad
hon vill. Så länge hon tror, att ni gått
Johans ärende, förblir ni – nå ja –
persona grata. Men om han lyckas
övertyga henne att det inte är så? Jag är
rädd att han försökt och kanske lyckats.
Vinden har de sista timmarna vänt sig.
Å min gud, hon strålar inte längre! Hon
har kanske liksom jag börjat grubbla
över ert motiv. I så fall vore det
onekligen bäst, om ni inte träffade henne.
Ni har stört en idyll, min bästa doktor. I
välmening, naturligtvis – men i alla
fall.
Han tog vattenglaset, som hon räckte
honom, doppade fingerspetsarna och
strök över läpparna, ögonlocken och
pannan. Hon mumlade enfaldigt: Idyll? Jag
vet inte, att det var en idyll. Där satt de
– jag såg dem många gånger – på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
