Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sederegler: Hindra icke andra från synd –
en annan gång kunna de hindra dig.
Hon passade inte i fin societet och
därför fick hon underbetyg och respass.
Lunsen erkände att inte heller han
passade. Han plumsade plötsligt ned i ett
träsk av melankoli och kväkte som en
groda: Maarkurell, Maaarkurell – ja,
honom tycka flickorna om! För att inte
tala om gamla fjollor och kusin Lotten.
Tjo, Maaarkurell. Han är en gentleman.
Jag ska säga Lotten en sak – Markurell
är förbanne mig inte mer gentleman än
jag. Det är ingen skillnad.
Den fete fakiren hade lyckats söva in
henne i en mardröm. Hon kände en
virvel av hånskratt kring sin klumpiga
gestalt, sin osmidiga, futtiga, fattiga
person. Hon kände sig som en pladaska.
Lunsens sista ord åstadkom en otydlig
men märklig förändring. Hennes hjärta
svällde plötsligt av en glad ödmjukhet,
som kännetecknar modiga bekännare av
en eller annan helig trossats. Och hon
bekände, sägande:
Försvinn lille Luns, innan det
smäller. Du får gärna tala illa om mig, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
