Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du säger inte ett ont ord om Johan.
Minns det, Luns. Vill Johan göra narr
av mig, så har han något skäl, som vi
inte förstå. Och har han inte något skäl,
så är det bra ändå. Det är skillnaden
mellan honom och dig, Luns lille. Envar
sin arvelott.
För en gångs skull ljöd från hennes
mun kära pappas trista och ödmjuka
språk som ett övermodigt rop av triumf.
Lunsen kisade mot henne genom de
färglösa ögonhåren, grymtade och
rultade bort genom korridoren, utför
trappan, genom hallen – alltjämt
grymtande.
Främlingen åter visade sina tänder i
ett sorgmodigt grin. Han sa:
Kanske har ni fått den uppfattningen
att jag är feg? Den är i så fall riktig.
Jag blev erbarmligt rädd nyss, då jag
trodde att det var min hustru, som kom.
Ni förstår, min ställning är mycket
egendomlig. Min hustru vill att jag ska resa,
Men jag ska inte resa frivilligt. Det vore
ju också tämligen betydelselöst.
Eftersom ett halvt ord från henne själv skulle
sätta vingar under de här eljest något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
