Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon av hans tal knappt mer än detta:
Jag vill inte – och inte heller Johan.
Vad ville han alltså? Hon grubblade inte
över saken. Hennes muntra
bekännaremod hade återvänt. Blinkmåns vill,
basta. Men ska du göra mig löjlig,
Kanalje, så gör din sak bra! Annars
blir det underbetyg. Galet ska vara
tokigt så det känns – tokigt ska vara
galet så det bränns.
Hon packade hela kvällen just som
Blinkmåns befallt. Men hon var trött.
Hon gick ut på balkongen. Stranden låg
öde. Nattens vaga ljus visade sandens
vattring, en vacker matta vävd av vågor.
Tysta dyningar lägga en vit spets av
skum kring mattans kanter. Ur havet
reser sig Sälklippan, mörk, skulpterad
ur skuggor och dagrar. Stranden är
vacker. Även om dagen vacker, då
små och stora badianer fylla den med
färger och former. Stranden är vacker.
Här finns något att packa i
minneskistan. Allt annat – flidder och fladder
– snart glömt.
Den gäckande rösten säger: Är ni
färdig nu? Har ni packat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
