Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med händerna, med mun, han bollade,
dansade, voltigerade i en skur av vita
bollar. Ingen människa med en gnista
fantasi kunde misstaga sig! Han
imiterade sommarens och plagens berömda
och beundrade galanummer: Lotten
Brenner på Sälklippan! Stenar hitåt! Giv
mig stenar! Stenar! Mera stenar!...
Applåderna exploderade. Blommor
kastades från borden. De kastades icke
över honom, som i en sista volt flåsande
studsat ned på estraden. De kastades,
icke över honom, icke över kopian. De
kastades över originalet Lotten Brenner.
Musiken tystnade, numret var slut.
Däremot icke spänningen. Tvärtom, den
stegrades. Svartingen satt kvar på golvet,
gned sina lemmar och grinade rött och
vitt. Spänningen hos badianerna
stegrades oerhört. Nu först kunde man
förstå deras underbara och frånstötande
likgiltighet vid Brenners ankomst. En
nödåtgärd, ett olidligt tvång för att icke
de små tungorna på några röda
sekunder skulle ha avslöjat alla märkliga
hemligheter. Nu förstår man Lissilussis
stränga krav på tystlåtenhet: Inte tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
