Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvinnovarelser, framdansade Lissilussi
mot sin mörkhyade partner. Slagen av
häpnad ramlade den svarte ekvilibristen
baklänges, reste sig på huvudet, slog en
volt och hamnade åter i sittande
ställning på golvet. Hans stora, röda mun
vidgades i ett tyst skratt, som de
blänkande, kraftiga tänderna gåvo ett visst
hemskt, kannibaliskt tycke. Med
armbågarna stödda mot knäna vände han de
elfenbensfärgade handflatorna uppåt. På
den ena tog Lieschen plats, på den
andra Luciechen. Som vågskålar
gungade elfenbenshänderna i takt upp och ned
för att sluta i fullständig jämvikt.
Lissilussi uppfyllde ett av de många och
stränga krav, som ställas på tvillingar –
de vägde på grammet lika. Svartingen
frustade ut i ett av dessa obehärskade,
obeskrivligt barnsliga och tokroliga
skratt, som anses utmärka mörkhyade
raser.
Under det att detta lilla preludium
utspelades på estraden, hade Främlingen
stigit upp och närmat sig Brenners och
Markurells bord. Ingen av dem
varsnade honom, förrän han redan slagit sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
