Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ned bredvid Lotten och lagt sin hand
över hennes. Preludiet försiggick utan
musik och den starkt intresserade
publikens tystnad var så fullständig, att
Främlingens tal blev en viskning.
Tyvärr måste han lämna festen just nu
i det historiska ögonblick, då hans
döttrar för första gången – och som han
antog även sista – beträdde tribunen.
Men han var trött, han hade de sista
dagarna syndat på nåden och ödslat med
sina fattiga krafter. Alltså gjorde han
klokast i att avstå från fortsättningen.
Han kunde göra det med gott samvete,
eftersom hans kära hustru återtagit sina
moderliga plikter. Lissilussi var i gott, i
bästa förvar.
Detta raljanta avsked och ursäkt var i
och för sig inte anmärkningsvärt.
Emellertid betraktade han icke Brenner –
som ursäkten gällde – utan stadigt och
oavvänt Markurell. De påsiga ögonlocken
drogos då och då ned som hinnan på
fågelögon. Detta egendomliga blottande
och döljande av de hett lysande
ögongloberna påminde om en blinkfyr.
Möjligen ville han fästa den andres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
