Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De skulle föreställa rotade, men
illusionen gavs icke övertygande. Svartingen
med Lissilussi på händerna reste sig
sviktande, balanserande sin börda,
jonglerande, piruetterande, han kastade upp
dem i luften, grep dem kring midjorna.
I långa, sviktande skutt sprang han inom
kransen med Lissilussi hängande över
armarna. Nu sträckte de efter förmåga
sina små klåfingriga händer, grep än
här än där, alltefter takt och tycke och
slump, en kalufs bland de liggande. Upp
flög den gripna eller gripne, hängde sig
fast vid svartingens gördel, sträckte den
lediga handen efter nya kalufser.
Blomma efter blomma rycktes rabatten
upp, blommorna plockade sig själva och
varandra, formades till en väldig
snurrande och surrande, virvlande och
vajande bukett med svartingens mörka,
muskulösa kropp som axel och motor.
Brenner fäste sig icke stort vid denna
danslek, hur vacker, brokig och roande
den än kunde vara. Markurell hade
lämnat henne och tagit plats vid Rödhättans
bord. De sutto med huvudena helt nära
varandra. Deras ansikten voro riktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
