Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes inre. Ynglingen skrek aj! och vek
vettskrämd tillbaka. Hon slog hastigt
armarna kring hans hals och viskade till
sin fånge: Pussa mig, idiot, pussa mig!
Han ville visst inte pussa henne; man
måste rättvisligen tillstå att han saknade
anledning. Då tog hon hans trinda huvud
mellan sina händer och lät hans ansikte
smaska ett par gånger mot sin kind. Så
gjort, släpade hon pojken upp på
estraden. Hon sa: Nu ska här dansas för
många riksdaler! Skadar inte om det
går i kull – bara det går!
Örfilsdansen – en mildrad, för
societetsbruk lämpad form av apachedansen
hade uppstått. Att skildra dess
utveckling överstiger vår kompetens. Dess
uppkomst är däremot ej svår att fatta.
Sättet att bjuda till dans medelst en
örfil hade först demonstrerats vid
Markurells bord. Han var en erkänd
kavaljer, konnässör och kanalje – han betydde
för den Främmande kusten nästan lika
mycket som på sin tid högst salig
konung Edward VII för det Brittiska
imperiet på båda sidor Kanalen. Nästa
banerförare av Örfilsdansens subtila idé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
