Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart. Man betyder inte mycket. En
rogdocka. Hade hon gjort honom en tjänst?
Kanske. Hon hade kanske avvärjt en
skandal. Än sen? Än sen! Gamla
småstadstoka, pappas duktiga flicka! Vad
bryr sig en blinkmåns, en kanalje om
skandaler? Det är hans livsluft, hans
höga nöje och behag. Ett lappri.
Ferierna är slut, vardagen begynner.
Känns alltid lite trist, känns som om
något försummats. Stranden ligger öde.
Farväl strand, farväl badianer. Farväl
Blinkmåns. Tack för mig.
Hon gick direkt in i matsalen. Hon
satte sig vid sitt bord och hade
missmodet till kavaljer. Ho! Hi! Hej! Det
gällde att hålla god min. Människorna
voro snälla. Hennes bord var präktig,
dukat. Direktionen hade gjort sitt bästa
– trött men glad och belåten ska vi
hoppas. Blommor och vin, gammal
bourgogne. Kära pappa skulle ha smackat
och gonat sig. Skulle han komma till
balkongen i kväll? Skulle hon följa
cigarrettrökens smekande ringel upp
över kinden, ögonen, pannan? Inte.
Hon åt himmelskt gott. Och in i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
