Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frimodigt sinne och rent samvete stiga
i sängen.
Såtillvida var Brenner en omisskännlig
barnunge då hon under ett dagslångt
rännande på stranden med ord,
handtryckningar och erkännansvärt
uttrycksfullt minspel utdelade över- och
underbetyg eller släta godkänt åt badianerna,
dessa aldrig mer återsedda
medpassagerare på eterexpressen Rullande klotet.
Desto anmärkningsvärdare är, att hennes
avsked från själva huvudkvarterets –
hotell Atlantics – direktion och personal
icke torde ha tagit stort mer än
halvannan timme. Den knappt tillmätta tiden
berövade ceremonien all värdighet.
Brenner, strövande omkring i de vida
lokalerna, sökande skoborstare och
direktörer, städerskor och piccoloer, envar
som kunde göra anspråk på hennes
välvilja – tedde sig just som en
förvirrad höna, jagad av en elak pojke.
Den elake pojken var herr Markurell.
Övertygad om att han eljest »lika gärna
kunde gå och lägga sig», släppte han
henne icke ur sikte, följde henne i
hälarna, klatschade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
