Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett rejält mål god mat, det är verklighet.
Där är man på den säkra sidan. Flidder
och fladder människor emellan är inte
att räkna för stort. Man har så lite att
ge varann. Blinka och blänka kan man
nog om man har gåvan, kanaljas och
spela komedi och tragedi efter behag.
När leken inte roar längre så finner man
att den inte är god sport, sätter näsan
onosligt i vädret och spelar prins. Men
prins Blinkmåns står inte upptagen på
någon furstlig ättartavla lika litet som
prinsessan Lotten i Almanach de Gotha.
Stackars Rödhätta! Att du just skulle
råka ut för en ung hjälte! De är inte
så många att man brukar trilla på dem.
En hjälte som säger nej till nycken,
därför att den inte är god sport.
Husch ja. Eller ska vi hellre säga –
därför att den inte längre smakar...
Hon lyssnade vid dörren till hans rum.
Hon log beskt och blitt på en gång, hon
log och nickade och bekräftade. Husch
ja. Han snarkar. Här ligger han och
snarkar och där borta på Främmande
kusten snarkar hon. Men mitt
jungfruliga gamla hjärta finner ingen ro. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
