Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haver icke bevittnat kärlekens under och
därför undrar jag alltjämt om inte till
äventyrs undret skulle finnas
någonstans. På någon främmande kust. Snarka
ni småttingar, snarka ni barn! Ni vet
vad kärlek är. Det är bara de gamla och
oerfarna som vanka omkring och söka.
Husch ja.
Hon gick mot sitt rum men vände.
Hon muttrade för sig själv: Jag ska
titta på honom ett slag, när han sover.
Jag har aldrig känt mig god att titta
grundligt för skams skull.
Hon öppnade försiktigt dörren och
smög sig in. Persiennerna grönfärgade
morgonens grå och snart rodnande
dager. Hon dröjde några ögonblick stelt
sträckt på tå; så sjönk hon ned på
klackarna och gick bort till sängen. Han
hade kastat av sig rocken, låg framstupa
på sängen och höll med båda händer
kudden hårt tryckt mot ansiktet. Hon
satte sig på sängkanten, teg. Hennes
trubbiga, grovfingrade hand gled tungt
ned i hans hår, rufsade om och smekte.
Hennes arm låg över hans skuldror och
kände varje snyftning. Så tog hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
