Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mannens hållning var märkligt slapp,
gången släpig, hans uppsyn förvirrad
och ömklig. Tungt kastade han sig på
soffan, vändande ansiktet mot väggen.
Kattja, fästmön, utropade: Han har
brutit ryggen! (en fara som ständigt hotade
denne utomordentligt våghalsige ryttare).
Ludwig vinkade avvärjande och
förnekande med högra foten. Studenten
Djurling, en behärskad flicka och dessutom
icke hans fästmö, genmälte torrt: Han
har fått solsting. Det brukar han få, men
det går över. Greven vinkade matt
bekräftande med vänstra foten. Den ömma
Kattja skyndade att doppa en näsduk
i kallt vatten, anlade ett förband över
pannan. Ludwig mumlade ett tack,
tillade: Bry er inte om mig, flickor. Jag
blir snart bra. Han tog en tidning ur
bröstfickan och bredde den över
huvudet till skydd mot flugorna. Efter några
minuter tyckte man sig förstå att han
fallit i en lätt slummer. Damerna
återupptogo med viskande röster sina
förhandlingar.
De avbrötos. Med en akrobatisk sväng
av de leriga stövlarna satte sig greven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
