Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur liten vikt de lärda damerna än
plägade fästa vid Ludwigs ord, gjorde de
dock denna gång ett visst intryck. Kattja
Kock lämnade omedelbart rummet i
hack och häl följd av sin ren
ångerköpte och förskräckte fästman.
Kommittén hade överlämnats åt sig själv och åt
grubbel. Ludwigs förklaring kunde vara
åtminstone en halv förklaring. Markurell
kunde ha fullgjort sitt uppdrag endast
alltför väl och satt den gamla flickans
hjärta i brand. Mer än halv blev
förklaringen dock icke. Willman sa: Om
det varit en man i hennes egen ålder –
en vetenskapare – en människa med
gemensamma intressen –
Student Djurling högg in: Det hade
varit samma sak. Jag har alltid betraktat
den där Lotten som vår tillhörighet. Hon
är vår tillhörighet. Det är fräckt av
henne att inte vara det. Vem ska jag,
nu gå till? Så snart mitt hjärta varit
förkrossat och nedskrotat har jag gått
till Lotten. Hur ska jag kunna gå till
henne om hon har en karl hängande
omkring sig? Hon är kär! Hon har en
fästman! Hon vet vad det vill säga! Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
