Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ludwig får ta tillbaka sin ring –
nu är jag mätt på att se den kanaljen
blinka. Eljest har den varit till nytta i
societeten och skaffat mig aktning och
beundran. Men nu är jag hemma igen.
Ingen flaggning, inga deputationer, ingen
musik. Bara två blyga flickor, som
tappat målföret. Det är jag van vid. När
jag kommer blir folk blyga och
tillbakadragna, men när jag far slå de klackarna
i taket, därför att jag gjort mig så
omtyckt. En givande sommar har det varit
för den jämförande anatomin. Nakna
karlar, kvinnor och barn ha varit min
dagliga spis. Om nätterna drömmer jag
att de kommer och tigger mig om
kläder, stackars människor. Husch, jag
längtar efter fårskinnspälsar och stickade
yllekjolar. Jag har varit som en lilja
på marken men nu vill jag gå i ide.
De snälla flickorna sutto framför
henne och matade henne växelvis med
småbröd och bär, de liknade just ett par
beskäftiga fåglar som mata en omättlig
gökunge. Samtidigt granskade de henne
ingående och funno ingenting märkligt.
Den breda rabatten av fräknar över kinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
