Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Belgien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natten mellan onsdagen och torsdagen den 6
augusti börjar, den skall jag väl aldrig glömma
i hela mitt liv. Medan vi ännu stå i byn, slå
fientliga shrapnels plötsligt ner. De flesta gå
för långt, endast några utföra sitt fruktansvärda
arbete, och döden inhöstar sin skörd. Jag vill inte
skildra för er allt vad jag såg; en sårad
infanterist, som hade förlorat ett ben, släpade jag
undan. Han skrek: »Ta mitt ben med, ta mitt ben
med!» Jag tänkte i elden’: här kan jag bli träffad,
och jag har ju alltid varit i min kaptens närhet.
Då det hette: hitåt, en man! och det gällde att
undanröja något hinder och kaptenen såg mig
bredvid sig, ropade han: »Det är bra! Håll er
alltjämt främst!» Plötsligt fingo vi häftig eld från
en buske till höger. Att kasta infanteristen ifrån
mig och besvara elden var ett ögonblicks verk.
Sedan gingo vi med hurra och påskruvade
bajonetter till storms uppför kullen. Kamraten
framför eller, rättare sagt, bredvid mig stöp och drog
mig med sig, jag upp igen och framåt, men min
trupp hade jag tappat bort.
Vi voro nu mellan två fort, Liége låg för våra
fötter. Från forten kunde vi nu inte bli beskjutna.
Liége ligger i en dal, och hela den östra sidan av
höjden hade vi besatt. Då jag alltjämt var med
officerarna i téten, medan vi långsamt ryckte utför
höjden, varvid vi naturligtvis fingo ta emot en
häftig eld, frågade en officer efter mitt
regemente. Då jag strax därpå bad honom att få
sluta mig till hans trupp, sade han, att det var
en stor ära för honom, om jag gick med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
