Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Belgien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i galopp. Jag ropar »halt!» till förridaren, kusken
håller in hästarna, och vagnen stannar.
Jag ropar till kanoniärerna, att jag är sårad.
De känna igen sin kapten på rösten, och medan
kulorna vina omkring hjulen, lyftes jag långsamt
upp och bäddas på ammunitionsvagnens
för-ställare.
Inom några minuter hade vi hunnit upp de
andra vagnarna, vilka på en tämligen smal, till
Maas ledande gata kört upp två och två, ibland
tre och tre bredvid varandra. På detta ställe var
det lugnt, så att ammunitionskolonnerna kunde
ordna sig för att börja övergången av bron. Själva
gatan upplystes endast matt av en brinnande
byggnad i ändan därav. Då ljuder plötsligt i
nattens tystnad ett skott från det hus, utanför
vilket jag håller, det följes av ett till från
grannhuset; därpå ett tredje, och i ett ögonblick börjar
ett vansinnigt skjutande på kolonnen från bägge
husraderna. I blind fanatism skjuta
franctirö-rerna utan att sikta och utan att ge ett ögonblicks
lugn. Den ena eldkvasten efter den andra sprutar
ut från husen. Artilleriets och infanteriets
manskap besvarar elden; fönsterrutor ramla klingande
till marken, portar slås in. Så uppstår på den
smala gatan ett sådant avgrundslarm, att ingen
hör sina egna ord. Då det i nattens mörker ej
är uteslutet, att man kan beskjuta sina egna
trupper på den trånga gatan, ges order att inställa
elden. Men franctirörernas skjutning fortgår med
samma häftighet. Plötsligt höres från Maas, först
svagt, sedan allt starkare, det jublande ropet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
