Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska brev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regementet har fått order att repliera till
skogs-brynet. »Höger om, marsch till huset där borta,
400 meter,» kommenderar officeren. Utan ett ord,
utan en gest av motvilja resa tiraljörerna sig, och
i skritt, med geväret på högra axeln, gå de dit
man har befallt dem att gå.
Kulornas vinande fördubblas i intensitet.
Officeren faller, med benet genomborrat av en kula;
en sergeant tar kommandot. Fyra tiraljörer ha
genast rusat fram; de äro två, som lyfta upp
chefen, och två, som sida vid sida ha ställt upp
sig bakom för att bilda en skyddsmur med sina
kroppar.
Preussarna rycka an. De båda turcos skjuta och
svänga sina gevär. Nej, kom inte hit, ditt odjur, du
får inte göra slut på denna stackars sårade, som
inte kan försvara sig. Den äldste har givit sina
kamrater några korta order, och långsamt och
med svårighet kommer den lilla gruppen fram
till skogsbrynet, där deras officer nu är i skydd
för kulorna. Så ha de gått över en kilometer,
och de äro uttröttade. De lägga ner sin löjtnant
på marken och betrakta honom med rörande
ömhet. De gråta av glädje.
»Löjtnant, lille far,» säger den gamle
medaljören, »mod, mod! Du ser ju, att du inte är död.
Nu har du ingenting att frukta; du ser ju, att
tiraljörerna aldrig överge en sårad.»
Officeren har tackat, hän har tryckt de
händer, som räckts honom. Ansiktena stråla av
glädje. Men gubben har inte fullgjort sin plikt,
och hastigt förbinder han omsorgsfullt sin chefs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
