Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska brev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Då 75-kanonen griper in,» sade en sårad med en
viss högtidlighet i sin ton, »blir det plötsligt tyst
i de fientliga linjerna. Det är som om dess toner
vore allsmäktiga och inga ekon vågade svara den.»
Alla dessa soldater — behöver det ännu sägas?
— ha en orubblig tro på de franska vapnens
slutliga seger. Aldrig, ej ens då de sårades och
dignade ner på slagfältet, tvivlade de på segern, och
om de också veta, att offensiven i Belgien, vari de
deltogo, ej gav det resultat, som några hoppats,
veta de även, att krigets växlingar äro nyckfulla
och att morgondagen kan föra med sig framgång
och seger.
Deras kroppsliga hälsa är för tillfället nedsatt,
men deras själsliga hälsa är mer än god. De ha
sett sina kamrater stupa, de ha bevittnat ett
blodbad utan like. Än sedan? Allt detta ha de glömt
för att endast minnas en komisk händelse, som
de berätta under hjärtligt skratt.
En turco hade den turen att ta en tysk officer
till fånga. Han avväpnade honom sorgfälligt, och
det var med berättigad stolthet han förde honom
till eftertruppen; då for den häftige och koleriske
officeren ut i otidigheter mot vår turco.
Denne undrade först, om han skulle skjuta ner
den där galningen som ett djur. Men han gjorde
vad som var bättre: han förödmjukade honom.
Och den fullständigaste förödmjukelse han, enligt
sin uppfattning, kunde ålägga den, som förolämpat
honom, var att tvinga honom att bära hans ränsel
och hela utrustning.
Hotad av den vassa sabeludden måste preus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
