Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska brev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi ha inte förspillt ett enda gynnsamt tillfälle.
Jag stod där med mina röda byxor dolda av
ett törnsnår, alltjämt med kikaren för ögonen,
stödd mot en påle, iakttog fienden och
kommenderade fyr! till mitt folk i skyttegraven.
Jag hörde kulorna vina över mitt huvud. Så
många skott man riktade mot mig! Det är en
obeskrivlig njutning att trotsa kulorna, att göra narr
av fienden och inge sitt manskap det
oinskränktaste förtroende. Med ögonen riktade på mig
inväntade de lugnt kommandot. I början kunde
endast jag iaktta resultatet av min eldgivning;
fienden var för långt bort och för väl gömd för att
man skulle kunna se honom. De vanliga
kommandoorden voro: »Nere på stammen av det
rund-klippta trädet. — Höj ett grand. — Fyr! — På
vänstra hörnet av det vita husets tak. — På
signalskivan vid järnvägsstationen ...»
Tyskarna hade detacherat sex goda skyttar för
att göra kål på troppens anförare. Jag lät dem
komma i bra skotthåll, och mina präktiga skyttar
gåvo eld på dem. Den förste tysken dödades;
den andre kastade sig ned för att skydda sig,
men snart såg jag, att han träffades av en kula
och ryckte till som en katt, och så var han död.
Så många piruetter vi ha tvingat tyskarna att
göra! De döda i X. ha blivit grundligt hämnade.
Under den fruktansvärda elden från tre
troppar, som vi ej hade kunnat hindra att smyga sig
fram på järnvägsspåret, fick mitt folk sand i
ögonen, kulorna veno och tygade illa till träden
och murarna; de surrade så i våra öron, att vi ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
