Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska brev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre hörde skotten. De tyska mitraljösernas
karaktäristiska skratt hördes ej ens längre.
(Mitral-jösen narrade oss alla att gapskratta, då vi hörde
den för första gången.)
Då jag vände mig om för att ge order till
reträtt, såg jag en kula borra sig in två meter
bakom skyttegraven. Min kalfaktor påstår sig ha
sett en borra ner sig mellan mina fötter, medan
jag gick. En kula ven förbi min näsa och kom
mig att hastigt räta upp mig. Jag var på väg ut
från skansen, då jag märkte, att jag hade glömt
min sabel, som jag spänt av mig; jag gjorde en
lov tillbaka i kulregnet och tog mitt vapen. Allt
byfolket hade försvunnit; kulorna prickade alla
husväggar, och nu grepos vi av en brinnande
törst efter våra oerhörda ansträngningar. En
bonde gav mig en kula, som fallit nära hans hus.
Jag har gömt den; den var en av de första, som
voro avsedda för oss. Jag hoppas alltså snart
kunna visa er — inte en grannlåtskaramell, men
en pralin från mitt dop.
Vid återkomsten gratulerades jag av löjtnanten,
som kommenderar mitt kompani, och av majoren.
De föllo som från skyarna, då de fingo höra,
att jag varken hade döda eller sårade vid min
tropp; de båda andra hade två döda och tre
sårade. Vid min tropp hade en korpral stupat
av solsting under återtåget. Löjtnanten lär ha
sagt, att jag var väldigt styv, och det togs in i
rapporten. Och nu äro vi endast två
underlöjtnanter vid kompaniet, som inneha något befäl;
jag fick befäl över två troppar, min egen och en
adjutants.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
