Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från striderna i öster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se, med vilken kärlek de se efter soldaterna och
officerarna; de äro ju nu deras enda, ehuru
visserligen starka borgen för, att kosackerna ej bryta
in, deras byar och städer ej uppgå i lågor, deras
fattiga undernärda kroppar ej sönderslitas av
djurisk grymhet. Ju närmare vi komma
Ryssland, desto fattigare och mera nedtryckt är
folket. Ett mörkt uttryck av dov smärta i de polska
ansiktena, lidandet och trycket av många
århundradens skam och förtryck i ghettojudarnas
sorgsna gestalter. De speja i våra miner, om de
åtminstone äro säkra på sin stackars fattigdom,
om mord och brand ej skola komma över dem.
I det grevliga slottet. De vidsträckta öppna
platserna i den förnäma parken fyllda av en
brokig skara officerare och korrespondenter.
Journalisterna intressera föga; det är kriget man söker,
icke korrespondenterna. Automobiler med
kuri-rer rulla fram, betäckta av damm. Och där
utanför portalen stå de polska judarna i sina långa
kaftaner, med de bleka ansiktena övervuxna av
oklippt skägg. Även de små gossarna bära redan
ringlande lockar vid tinningarna, gå i samma
dystra, långa svarta rockar som de gamla, och
de förefalla knappast unga, de ha i sina miner
samma sorgsna allvar som sina fäder, stora,
forskande, frågande ögon, som känna till mycket
ärvt lidande. Svårmodiga, liksom förlamade,
nästan förfärande stillsamma, stirra de på oss,
skulle så gärna vilja fråga, men våga det ej.
Från denna lilla galiziska judestad lära åttio
människor stå under fanorna. Men det är icke bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
