- Project Runeberg -  Brinkman och Tegnér. Ett vänskapsförhållande efter förtroliga bref /
11

(1906) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

där han skildrar frihetsifverns urartning till tyranni. När
han i början af följande år (1800) fick lämna
revolutionsstaden, riktade han sin färd först till Hamburg att återse
den tyska Utteraturens patriark. På vägen hade han
skrifvit en ny dikt, som han öfverlämnade; och när han sedan
— då han på grund af en iråkad sjukdom måste flera
månader stanna i Hamburg och trakten där omkring
(Neu-mühlen) — en gång fick besök af den gamle skalden, som
hugnade honom med en blombukett, den han själf plockat,
så svarade Brinkman med ett nytt poem (Der
Blumen-strauss) till sin »odödlige vän», »den evige ynglingen». —
Ofta sedermera erinrade han sig med förtjusning sina
stunder med Klopstock. Dennes dikter, särskildt odena, kunde
han till stor del utantill, och han citerade gärna denne sin
»ungdoms älskade skald».

I Paris umgicks Brinkman flitigt i den snillrika
madame de Staëls salong och blef där mycket väl upptagen,
trots en i början framträdande misstro mot baron Staëls
nye medhjälpare, hvilken syntes vara skickad för att
kontrollera den svenske ambassadörens handlingar. Han
sammanträffade nu med många af den franska litteraturens
store. Men någon djupare beundran fick han icke för Paris,
och han glömde där icke den tyska vitterheten. Ja, äfven
den svenska studerade han där; såsom han sedan ofta
berättade, var det just i Paris han genom studiet af Franzéns
dikter kom till en ny och fördelaktigare uppfattning af den
då framträdande’ svenska poesien. Men ännu tillhörde han
öfvervägande den tyska vitterheten — han hade ju sina
bästa litterära förbindelser där. Med en dikt hugnade han
i detta afseende Amalia von Imhof, som frågat, om han
ej, vid bruset af världspolitikens vilda, öfver ruiner sig
vältrande ström, glömde »die heimische Muse»; och han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:47:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brinktegn/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free