Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
som fröjdas att vi rysa,
när jätten skrattar1.
Sådan, som ni beskrifver honom, svarade Tieck, måste
ban ju vara ett slags dålig halfgud, ty en duktig djäfvul
är han ännu på långt när icke.–-
Ingen är väl mera öfvertygad än jag, att det ej är
lärdomen, som i och för sig själf gör lyckl’g, när den
blott användes såsom ett medel att bli berömd,
välmående eller förnäm. Den gör det visserligen då ej mer
än ett giftermål, som slutes i dylika afsikter. Men den
rena kärleken till vetenskap och konst, till själens högre
utbildning och känslornas däraf beroende sedliga
stämning — denna beräknar ingen hemgift, lefver blott af
sina egna njutningar, huru torftiga de ock må synas
för andra, och kvarhåller under alla ödets ombyten
hjärtats ungdom och menlöshet. Det mänskliga lifvets
egentliga bestämmelse är ju att eftersträfva, ej att uppnå
fullkomligheten.–-
Tro mig, min bästa bror, konsten att lefva länge
beror verkligen långt mindre af den yttre än af den
inre människans bibehållande vid krafter och hälsa;
mindre af läkaren än af själasörjaren — hvarmed jag
här väl till en viss grad menar biskopen, men ingalunda
prästen. Man kan ganska väl bli gammal, utan att känna
sig utlefvad; ty så länge vi aldrig sakna ädla njutningar,
snillets och hjärtats, står ju lifvets träd ännu i blomma,
om också aftonens dagg redan faller på dess dignande
blad.
Förlåt emellertid, om mitt bref slutligen synes taga
en så allvarsam vändning. Det skönaste i lifvet, som i
1 Citatet, något omskrifvet, är ur Tegnérs »Jätten»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
