Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
hvad vi ifrån ungdomen ansett såsom de heligaste föremål
för den sedlige vise.
Detta är ålderdomens mest tryckande lott, att hvarje
år nästan ovillkorligt gör oss mera ensamma, mera fattiga,
om ej på älskvärda välgörare och yngre själsförvanter, dock
på dessa forntidens tvillingsvänner, till hvilka vi alltjämt
kunde säga: »Minns du än?»
Den mig själf vinkande döden lämnar mig lugn, men
ej så skilsmässan från de vänner, som så länge förljufvat
mitt Uf och ännu vid grafvens brädd hindra det att vissna.
Klopstock säger så rörande uti en af sina senaste odén:
Du wurdest ja so ernst, da sie die Leiche
* vorübertrugen:
Fürchtest du den Todf — Ihn nicht!
Was fürchtest du denn? — Das Sterben!
Ach! das Sterben der Freunde,
den Abschied von Ihnen!
und meinen nicht nur — ihrén Abschied auchl*
En stor tillfredsställelse har det varit för mig, att min
goda Schleiermacher ej egentligen fått smaka dödsens
bitterhet och knappt några dagar varit sjuk. Men med full
öfvertygelse sade han genast till de sina: »Detta är dödens
vänliga bud»; till sista ögonblicket behöll han sans och
redighet, och, sedan han i ostördt lugn iordningbragt alla
sina enskilda angelägenheter, slutade han, trogen sitt
kall och sitt ämbete, därmed att han själf till sina
närmaste utdelade nattvarden, innan han afsomnade i deras
armar. ... v. Br.
Det tycktes, som om Tegnér fått nog af den sista långa
riksdagen och skulle försöka erhålla befrielse från riksdags-
1 Citatet är, med någon förändring, hämtadt ur Klopstocks
ode »Die Trennung» (från 1779).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
