Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tolfskillingar och mycket beröm i Aftonbladet — och
innanfönster och ditt lilla glas punsch. Och man
undrar hvarest jag kan hämta själsstyrka nog att motstå
sådana frestelser." Så skrifver Lundgren som är ute,
men Scholander, som är hemma, skrifver till unge
Carl Larsson i Paris (1878): "Vet tit. huru det känns
att med kärlek till konsten och förstånd om, huru hon
och hennes tillbedjare böra gestalta sig, lefva i ett land,
där ingen konst finnes, och ej annat intresse än att
dricka punsch och toddy, röka cigarr och prata strunt;
eller att se huru allt göres för att locka in ungdomen
på en bana, hvilken efter mer eller mindre väl
afslu-tade studier icke bjuder på någon fortsättning uppåt,
utan i alla kända fall bär utfore igen, så snart
fäderneslandet får makt med sina konstnärer i hemmet? Kan
tit. föreställa sig hvad det fordras för art af tåga i
lynnet för att ändå hålla modet friskt och ej såsom
Kettil Okristen gå in i högen och gifva sig själf och alla
andra hin hårde i våld."
Lundgren och Scholander tillhörde den gamla
stammens "opponenter", till hvilka redan Breda och
Sandberg hört, likasom Qvarnström och sedan i viss
mån Höckert, Edv. Bergh m. fl. Men Scholander var
af dem alla den intensivaste, den högljuddast
brummande, och den klarsyntaste. Hans kritik i bref till
sina vänner af konstakademien och dess skolväsen var
dräpande nog; han betraktade den som ett tomt skryt,
en tornbyggnad, där man börjat “med att sätta upp den
förgyllda tuppen"; den var “en
konstnärskläckningsma-skin" och ett “ondt i samhället"; genom den lockades
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
