Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordström påpekar här ofvan arkitekternas och
de äldre medlemmarnas ställning inom förbundet.
Dessa trifdes alls icke samman med de radikala
elementen därinom. Arkitekterna hade ju för egen del
icke haft särdeles mycket att opponera mot inom
konstakademien, där Scholander under deras uppväxttid haft
hand om arkitekturskolan. De hade i många fall gått
med de egentliga “opponenterna" mera på grund af
kamratkänsla än af sympati för
“omstörtningsprogram-met". Till hela sin läggning voro de också, hvad
Nordström alltid kallade dem: “administrationsmänskor".
Liksom de äldre längtade de efter moderatare,
lugnare och jämnare förhållanden. Det var alltså ej
underligt att dessa tillsammans föllo på idén att inrätta
en fast centralstyrelse i Stockholm för hela den
svenska konstnärskåren och en stor allmännelig
församling som skulle kunna på ett fullt parlamentariskt sätt
dryfta alla för kåren gemensamma angelägenheter. Och
så en sak af stor vikt för bedömande af situationen:
Dessa arkitekter och dessa "äldre" stodo innerst så godt
som främmande för det som satte oss radikala i eld
och lågor, d. v. s. för det nya, rent konstnärliga
ge-nombrottet, den hemliga drifkraften till hela vår
opponentrörelse. De insågo ej, att det var fullkomligt
ogörligt att på en vink sammanföra under en enda
regim alla de heterogena och stridiga krafterna inom
vår konstvärld, ogörligt framför allt midt i denna
våldsamma brytningstid. Genombrottets egentliga bärare
med deras "outrotliga kraf och evinnerliga pockande"
på största möjliga frihet för personligheterna skulle
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
