Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i konstväg i Sverige, måste det finnas en lefvande
opposition mot det bestående, det härskande — fred är
döden, den eviga sömnen, dådlösheten,
sammanrot-ningen kring toddybord och bord med smörgåsmat,
förfäandet, den andliga forsoffningen, menlösheten och
— tre hurrarop för allting, hvad som helst, i
synnerhet det som är dumt."
Sedan man alltså beslutat att fortast möjligt
återupprätta ett starkt oppositionsparti, uppställde sig den
brännande frågan: skulle konstnärsförbundet utan vidare
tillåta sina medlemmar att utställa både inom
“förbundet" och inom “föreningen"? Hur hade inte
oppositionspartiet inom den danska konstvärlden försvagats
därigenom att flera af dess främsta män ogeneradt
utställde både bland akademisterna på Charlottenborg
och samtidigt på “de fries" utställning. Skulle man nu
i Sverige låta oppositionen på liknande sätt försvagas?
Svaret på den nyss nämnda frågan blef ett tillägg till
den paragraf i förbundets stadgar (§ 13), hvilken
förbjöd dess medlemmar att mottaga akademiska titlar och
utmärkelser; ett tillägg hvarigenom de också för
framtiden förhindrades “att deltaga i annan stående svensk
konstnärskorporations utställningar". Därmed stod
oppositionspartiet inom den svenska konstnärskåren —
visserligen betydligt reduceradt men gudskelof så mycket
mera homogent—åter upprätt på sina egna ben. Numera
skulle opponenternas politik alltigenom bli “enkel och
rättfram, men orygglig". Inga kompromisser mer! Hellre
då för framtiden afstå från all direkt kamp mot
akademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
