Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstnärsförbundets kamp har, såsom jag gång på
gång i denna uppsats framhållit, varit riktad mot såväl
byråkratismen som dilettantismen d. v. s. mot de två
makter, som ställt sig mest hindrande i vägen för en
fri och stark konstnärlig utveckling härhemma.
Förbundet har därför, naturligt nog, inte kunnat känna
någon speciell kärlek eller vördnad för den af det
svenska konsttemplets gamla grundpelare som kallas
Konstföreningen eller, med både för- och tillnamn,
“Sveriges allmänna Konstförening*. Förbundet har till
och med i förbifarten levererat en eller annan liten
batalj också med denna förening. De striderna äro
dock icke nämnvärda. De ha bara gällt
Konstföreningens lätt burna och lika lätt glömda orättvisor mot
förbundet i fråga om inköps förrättande på “förbundets»
utställningar. Våra motståndare ha ständigt stått
synnerligen väl hos dilettantismens gamla patronus:
Konstföreningen. Konstnärsförbundet har icke alltid haft
samma förmån. — Däraf striderna.
En gång — det var visst 1897 — var ett par af
förbundets män äfvenledes med om en s. k. “kupp*
inom föreningen. En — eller kanske det var två —
af föreningens styrelsemedlemmar kastades ur sadeln
af främmande, välvilliga händer, hvilka prompt ville
sätta upp någon af förbundets män på den lediga
platsen för att om möjligt öka takten inom föreningen en
smula. Ack, den kuppen lämnade intet märke efter
sig, utom möjligen i fråga om en af föreningens årliga
publikationer, och äfven — det är sant — i fråga om
inköp på den stora Stockholms-utställningen 1897.
4. 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
