Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likasom öfver den brist på sympati för det nya, som
tränger sig fram i konsten och framför allt öfver den
räddhåga för allt starkt och personligt utprägladt, som
utmärka statsinköpen under ifrågavarande period. Till
yttermera visso kan man också jämföra den sist nämnda
listan med listan på, hvad som under samma period
förvärfvats för Göteborgs museum med dess betydligt
ringare anslag, samt ytterligare med förteckningen på
hvad danska staten köpt af dansk konst (ja t. o. m.
af svensk) under motsvarande tid och slutligen med
det, som norska nationalgalleriet förvärfvat af sitt lands
konst under dessa samma år.
Hvilken bornerad gammalmans syn på konst,
hvil-ket orörligt byråkratmaskineri skvallrar inte
Nationalmusei inköpslista om vid en sådan jämförelse. Kom
nu inte med den invändningen, att ett offentligt museum
framför allt måste “hållas populärt". Ty de nyssnämnda
museerna äro hvar i sin stad lika populära, om inte
mera, som Nationalmuseum i Stockholm. Och vår
publik är hvarken dummare eller mindre möjlig for
uppfostran än deras.
Vill man se den moderna svenska konsten från
80- och 90-talet i dess fulla styrka och i något så när
planmässigt sammanhang måste man resa till Göteborgs
museum. Det är en helt annan konst man möter vid
inträdet där, om man har svenska skolan i
Nationalmuseum i sitt minne. (Huru många utländingar ha
icke gjort liknande reflexion.) Och så var det redan,
innan den Ftirstenbergska samlingen kom dit. Redan
i början af 90-talet gjorde jag i ett resebref till Dagens
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
