Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varande förnäma styrelsen! (Ja, “konservatorn" också,
det är sant, men det beror visst på något gammalt
misshugg!) Kunde man få kalla amanuenserna för
“intendenter" och intendenten för “öfverintendent», ja,
då kunde man möjligen tänka pä, att en gång i en
framtid få till stånd en styrelse med dessa män i
spetsen. Förr går det aldrig. Hå, hå, ja, ja, — jag
har ju alldeles glömt den byråkratiska fernissa, som
nödvändigt hör till saken! Hvad jag är naiv! Det är ju
“såsen som gör fisken" och här sitter jag och tänker
uteslutande på fisken, den lefvande och kvicka! Pardon!
— Men ändå...! Få se en gång i en aflägsen framtid!
När man läser det betänkande, som förre
intendenten Upmark tillika med förste “amanuensen" Göthe
år 1899 i den af akademien tillsatta kommittén afgaf i
fråga om “förändrade bestämmelser för statens
konstinköp", liksom det förslag till ny stadga, som den
förre uppsatte, så märker man, äfven om man själf
skulle finna dessa förslag alltför moderata, att dessa
män i alla fall kämpade för något, som ständigt och
oafbrutet låg i deras ögons blickpunkt och ägde hela
deras lefvande intresse som museimän, medan de andra
ledamöterna i kommittén däremot sysslade med något,
som för dem vanligen låg i synfältets periferi, och
som endast vid “vissa tillfällen" kunde fånga deras
intresse, hvilket annars naturligt nog var upptaget af
deras personliga lifsverk.
Jag vill också i detta sammanhang påminna om
den del Upmark hade i, att Larsson ändtligen fick
måla sina fresker. Han stred hela tiden tappert för
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
