Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och icke minst dess kulisshemligheter i sitt minne,
står det trots allt klart, att den konstnärliga
utvecklingen i vårt hemland under de senaste decennierna
alltjämt och på ett högeligen glädjande sätt gått fram
just i riktning mot allt "friare och starkare personliga
förhållanden".
Konstnärens ställning i Sverige är numera en helt
annan än den var vid midten af förra århundradet, ja ännu
långt in på 70- och 80-talet. Hur vanligt, kanske
ofta nödvändigt, var det inte då att konstnären "sålde
sin förstfödslorätt för en grynvälling", bytte bort, icke
blott sin oberoende ställning utan äfven sin ärliga
konst-närsmening mot en kunglig konstämbetsmans ansedda,
men ofria lott och på köpet fick dennes, med den
bundna ställningen obligatoriskt följande
uppfattning af konsten såsom en underdånig, i allo
omyndig tjänarinna till tronen och de på tronens trappsteg
såsom snillets och smakens speciella vårdare poserande
"förnäma dilettanterna", den kungliga tjänarinnans
mer-ändels helt platoniska adoratörer. Allt skedde vid
denna tid fortfarande "af konungens nåd". Ett
befallande ögonkast af honom och konsten växte upp, måste
växa upp ur jorden. Hvad gjorde det, om den inte
hade några riktiga rötter där? Intet. Dess säkrare
bugade ju blott kulturens finaste blomma sitt hufvud
för monarken, när denne då och då lustvandrade genom
sin konstnärliga kungsträdgård, där bocken vanligen blef
satt till trädgårdsmästare. Det är annorlunda nu. Det
har växt upp en ny svensk konst utanför
kungsträd-gården, en konst som har rötter i jorden, ja kanske,
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
