Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kroppen swulnade vp och stod skiär, at otalige monge theraf blefwo döde,
och thet fattiga almoso-folket, som intet fick i sin munn, lette och sökte
effter ben i benckarna til at koka och giöra sig säd vppå. Funnos också
många änckior döda på marckene vt med giärdes gårdarna på
enebackarna, hafwande rökulla gräs, frö som wäxte på åkrar, så ock annat slags gräs
i munnen. Hema i husen, vnder logar, och i badstugu-vgnar och hwarest
the kunde sig inträngia, funnos döda menniskior, så at thet, GUD bättre!
ther med war nog at giöra, them til Kyrckio-Gården at förhielpa, ehuru wäl
hundar många af the dödas kroppar vpåto. Barnen swulto ihiäl på sina
modrars bröst; ty the hade intet at gifwa them til äta. Monge qwinnos- så
wäl som manspersoner, vnge och gamble, nödgades i hungeren gå til at
stiäla, at ingen kunde behålla sina håfwor, hwarken innan eller vtom lås.
Bygdes ock galgar i hwart härad och hängdes fulla. Af qwinfolken
slogs huden, skars håret och örona af wid galgen. Vti Söderby i
Gilstads Sochn på Kållands Härad, åth en wid namn Jon Börgesson i
hungeren och döden fingrarna af sig. Ächtafolk, som kärlige woro, gingo
i suck och gråt och jemrade sig at the skulle i sådan stor nöd slita sitt
ächtenskap och wandra i sär och aldrig mer få se hwar andra (totus
horresco, dum hæc scribo) i thenna werldene. För hungeren skul
blefwo ock monge lamslagne och til döds slagne af them, som miste sina
egodelar genom stöld. I en frimarcknad kunde en menniskia icke få köpa
så mycket, som hon kunde släcka sin hunger med. Och war menniskian
så omättelig, at hon icke kunde äta sig mätt. Och alt thetta för synden
skul och obotfärdigheten. Och gick menniskian som hon hade gådt neder
i jordene. Ibland förbemälta och andra plågor, kom ock blodsoten,
som så hårdt twingade menniskian, at otalige månge dödde theraf. Tå
hörde man ingen träto eller slagsmål. Ingen hördes bannas eller
förtörna Christum Guds Son, och swärja wid hans helga död och pino, och
komma Christi sår til at blöda på nytt, såsom thet tilförena skedde, och
sker än i dag, GUD bettrat! Thetta witnar jag Lars Person i Söderby i
Gillstads Sochn och Örslösa gälld på kålland och hafwer begiärt at
skrifwas skulle och bekostat skrifften och begiärt min Kyrckioherdas, samt
flere goda mäns witnesbörd, som thessa öfwergångna förfarliga plågor och
nöd weta så wäl, som jag. Wår Kyrckioherde Herr Bengt Petri war kolös
och måste gå på hafre-kakan, som ock jordade monga 100. lik, som
dödde af hunger, i alla Kyrckiogårdar här i giäldet. Gingo ock månge til
honom och anammande Sacramentet, wetande at the innan få dagar
af hunger dö skulle. Förmante ock wår präst, at the flitigt skulle gå til Guds
bord medan the något orkade; men näste Söndagen ther effter woro månge
döde, somlige af hunger och somlige af rödsot. The som stodo hema och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
