Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
denna natt, det medger jag, och Gud bevare alla,
både på sjö och land! — Men klockan är ju ännu
inte tolf; — jag hoppas derföre, med Herrans
bistånd, att brödren Amman som sjelf är en rask och
beslutsam man, och dessutom biträdd af två
duktiga karlar, snart hemkommer frisk och glad, efter
fuligjordt tjensteåliggande.
Fru Amman.
Gud välsigne bror, för dessa ord! . . . Men bror
mins väl hvad min gubbe sa’ i förmiddags, då ban
som hastigast kom hem till oss, att om han inte
skulle vara här, lyckligt och väl nu innan
midnatten, så (med rörelse.) skulle vi inte mera vänta
honom. Gud förlåte det der Tistel-ö-packet, för
hvilket Arnman, nu flera gånger, vågat sitt lif, ntan
att ändå få dem i klämman. Jag kan inte annat
än på det bittraste hata den gande räfven
Haraldson, med hela hans anhang, som förorsakat så
många olagligheter, och bragt så mången oskyldig i sorg
och bedröfvelse.
Askenberg.
Ja ja, han lär allt vara en illistig bof den der
Haraldson, och de unga inte bättre, —
åtminstone den äldste, efter hvad jag hört. Men vet fru
Syster inte huru det förhåller sig med den der
qvinnan, de ha der i huset? . . . Hon skall ju riktigt
vara en god och präktig menniska, och således
litet passande för sådant folk, som Haraldsons.
Fru Arnman.
Ja, det må väl bror ännu en gång säga. Jag
kan inte begripa huru den der menniskan vill och
kan stå ut med dem. Men jag kan väl förstå, att
det àr för flickans skull, som hon håller ut der,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
