Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Erika.
Ja, kära Anton, och de ha sagt mig, att de,
likså väl som jag, hålla innerligt af dig, blott du är
stilla, . . . och inte så vild och elak, som du ibland
är emot oss alla.
Anton.
Ja, de var i dag verkligen snälla som besökte
mig; jag har så mycket längtat efter dem. Också
har jag inte sett. dem, sedan första året efter . . .
efter . . . (förtroligt.) du förstår väl? . . . Men i
dag, ser du, så satt jag som vanligt, der nere vid
stranden och metade, som du vet är min enda
sysselsättning. Gabriella var likväl inte med mig,
och då blef jag så ängslig; — Jag hade ingen att
tala med om Necken, och om böljornas lek, och om
deras sång . . . med ett ord: jag blef så rädd, ser
du, ... jag ... jag fruktade, att i stället för fisk
. . . få upp menniskobcn; . . . och bäst jag då satt
så bedröfvad, så såg jag bägge mina englar, som
hade satt sig en på hvardera axeln. Du kan väl
tänka huru glad jag blef, och bad dem genast följa mig
hem, . . . ty, ser dti, jag ville sä gerna visa dem
Gabriella, . . . men jag har ännu inte kunnat råka
henne.
Erika.
Nå, men hvarför vill du ändtligen, att de ska’ sc
henne? . . .
Anton.
Jo, ibland tycker jag just som att Gabriella vore
den ena af dessa mina englar; . . . hon är så
ofantligt lik den der vackra röda, som du ser, . . . blott
3*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
