Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
andra, så låt mig vara; jag lefver bäst för mig
sjelf.
Erika.
Ett vill jag likväl be dig, och det skall du lofva
mig, Anton ! . . . Inte ett ord, . . . inte ett halft
andedrag till Gabriella, eller till någon, af hvad vi
nu talat! . . .
Anton.
Det är en öfverflödig begäran, Erika; . . . Trösla
dig du, med min försäkran, att det endast är för
dig, jag säger, hvad jag nu sagt. Du har ju en
gäng färsäkrat mig, att en menniska, som har
kunskap om ett stort brott, utan att upptäcka det, kan
vinna förlåtelse der uppe hos Gud, ... så snart
förhållandet är sådant som här, att det är en far
och en bror som äro brottsliga. Var således lugn
Erika, och följ med mig upp på min kammare.
Jag känner mig så matt och uppskrämd af fars
hotelse.
Erika.
Ja, kom, kära Anton, kom! . . . Gud ske lof,
all dina galenskaper, åtminstone då inte komma längre.
Anton (sedan de gått halfvägs
till dörrn stannar lian,
liksom erindt ande sig något).
Men hör du Erika! . . . Glöm inte hvad jag
nämnde om galgen! . . . Låt det inte komma så långt med
deras kärlek, att J drifven mig till det yttersta. —
Du förstår! . . .
(Erika synes otålig och bedröfvad. De gä)
Ridan faller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
