Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(»7
stor, stor synd, som skiljer mig ifrån dem. Och
innan den är borttvättad, får jag inte återvända.
Gabriella.
Stackars Anton! ... nu är du åter igen sjuk ...
ditt hufvud brinner . . .
Anton.
Ja, Ella! . . . det glöder förskräckligt derinne.
Men så gör det nästan alltid, fast J ingenting
märken. Bry dig inte derom, du, och tala inte om
för någon, hvad jag nu anförtrott dig. De skulle
då, som vanligt, säga att jag vore fånig, och du ser
likväl alt jag är klok och stilla! . . .
Gabriella.
Tro inte på dina inbillningar, Anton lilla! . . .
Necken finns ju egentligen inte. Historien om
honom, liksom om elfvorna och hafsjungfrun, är, som
både Birger och Erika påstå, bara en folksaga, och
så tror jag med.
Anton.
Nej, Gabriella, — det är hvarken saga eller
inbillning, utan rena sanningen. Men var du inte
rädd för mig, för det jag är Necken, och inbilla
dig inte, alt jag utan lof återvänder till mitt hem.
Nej! ... jag skall fullborda något först, och kan
jag det inte, — så får jag gå här och lida i
evighet. Men trösta dig, Ella! min förlossning kommer
väl en gäng; — och kommer den inte, så är det
blott för din skull jag försakar den.
Gabriella.
Ja, jag vet alt du älskar mig, Anton, — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
