Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
spejade mina ögon efter dig, min älskade; — och
då din svägerska, på mina oroliga frågor
svarade, att du, för denna gången, beslutat dig bli
hemma, — emedan J, vid närmare eftersinnande,
inte båda kunde vara från hushållet,–då
fattades det inte mycket, må du tro, att jag gett luft
åt min förtrytelse. Jag insåg tydligen, att deras
afsigt endast var, att förhindra vårt sammanträffande,
och beslöt för den skull, att gäcka deras
försigtighet. — Jag föregaf således, att ett opåräknadt
tjen-steåliggande, genast fordrade min närvaro på ett
annat ställe, och skyndade derefter hit, för att i lugn,
få njuta några ögonblicks sällhet med henne,–
idealet för alla mina tankar, drömmar och
förhoppningar.
Gabriella.
Tack, min gode Arvid! ... Du kom således ihåg
din stackars Ella, som i sin ensamhet också endast
egde tanken på dig, till sin förströelse.
Amman.
Ack, min Gabriella! . . . hur är det möjligt, att
man kan lefva, efter en sådan stund som denna.
Du älskar mig! ... Du är min! ... O! när jag
så här håller dig, har jag ingen aning om jorden
eller dess bekymmer.
Gabriella.
Ja, min älskade Arvid! — jag är din! ... jag
vill alltid vara din! ... ty sedan jag lärt känna
dig, vet jag äfven, att din kärlek ensamt är
mäktig att göra mig lycklig. — 0! om du visste, hvad
jag här känner mig främmande! — Ingen sträng
af helig ömhet, genljuder i mitt hjerta, vid tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
