Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
FJERDE SCEN.
De förra, ANTON.
Gabriella (förskräckt af Antons
skri, Jör tf ar).
Gud! . . . jag hade glömt den galna menniskan.
(bevekande till Anton.) Lilla, snälla Anton! se för
Guds skull inte så vildt på mig. Kom in nu, och
var inte längre ond, för det jag är Ammans
fästmö! . . . Inte är det någon så förfaslig olycka, som
du inbillar dig. Så snart pappa kommer in, ska vi
be om hans samtycke, och sedan ska vi alla vara
glada.
Antoil (med på en gång
sorgligt och vildt uttryck.)
Gabriella! . . . Gabriella! ... Ar det då redan
så långt kommet! — Du försmådde den stackars
Neckens kärlek; — Nu kan jag inte rädda dig —
du måste nu ned i afgrunden med de andra! . . .
min far och min mor vinka och vänta mig: —min
tid här är snart förbi, — min förlossning kommer!
. . . men har jag väl godt af den, när du lemnas
allena! . . . Ah! . . . (han gömmer ansigtet i
händerna och störtar ut.)
Gabriella.
Ack, att då aldrig någon glädje får vara
fullkomlig! ... Nu blef den stackarn så förvirrad, att
han inte vet, hvarken hvad ban säger eller gör, —
och kommer kanske inte igen mer på hela dagen.
Arnman.
Trösta dig, Gabriella! . . . jag vill genast
uppsöka och lugna honom, (gär.)
Ga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
