Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
ÅTTONDE SCEN.
GABRIELLA, ARNMAN.
Arnman (bedröfvad).
Låt honom gå, Gabriella! . . . säkert bar ban
blifvit smittad af de andras obegripliga fördomar.
Underligt vore det inte heller, om samma motvilja
för saken, gripit honom, som dina bröder, din
svägerska, — ja, till och med, min egen mor. O, min
Gabriella! . . . jag tror sjelfva himlen lagt sig emot
vår förening; — mitt tålamod är slut, — och
uthärdar sannerligen inte flera pröfningar.
Gabriella.
Misströsta inte, min Arvid! . . . Nil, mer än
någonsin, lifvar hoppet mitt hjerta. Jag vet, att min
far tycker om dig, och skall äfven slutligen ge oss
sitt samtycke. Visserligen torde ban frukta, att, i
afseende på min förmögenhet, handla ulan i
samråd med Birger, mon egentligen lär han ändå i
hufvudsaken följa sin egen vilja. Men hvad var det
du nämnde om din mor, gode Arvid? . . .
Arnman.
Min mor, som redan länge anat och känt min
böjelse för dig, har inte kunnat förmås att gilla
den; — — inte för din skull, min Gabriella, ty
dig älskar hon lika mycket som hon högaktar Erika,
— men af ovilja för din far, och vissa, med hans
fordna yrke förenade omständigheter. Likväl är det
min hederlige farbror Pehr jag har att tacka, för
att min goda mor nu ändtligen förjagat sina
fördomar. Jag trodde mig således nära målet, då nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
